Goin to the circus

Ikväll blir de cirkus, burlesque å dj:s från 7 sins blandat med alkohol till en fin röra.

That´s Life

http://www.youtube.com/watch?v=gWhvcrFNbdY

köpt u.s bombs biljetten nu, känns gött.

Hoppas på hyffsat väder på freda me så man kanske kan ta någon öl på gråberget innan krogen.

Idag är det 2 veckor kvar till min 21 födelsedag också.

Isolated mind

That´s why the saints were always marchin' in

Even when there was no luck in sight

So, who´s to know? When´s our time to go

So, Kiss your kids and tuck 'em in good night

Kanske den bästa u.s bombs låten.

De e konstigt att man har mängder av människor att prata med, några få att "prata" med men ingen att berätta för. Berätta sina tankar, men de e ju mina tankar så de e kanske inte meningen att man ska berätta allt? Att de e därför andra människor inte kan höra ens tankar? Jag kan i varje fall inte berätta allt... Kanske det bara är sådan jag är, eller blivit, eller att jag inte träffat en sådan person som kan få mig att berätta allt.

Jag hatar att tänka, fundera och grubbla. Jag försöker ständigt komma ifrån det och världen erbjuder många tillflyktsorter men det verkar inte räcka till. Jag hatar det för jag hatar hur jag blir, det känns som att det hämmar mig att göra saker som jag egentligen kan, borde och kanske vill göra. Den icke tänkade alex tar vad han vill medan den tänkade alex funderar på när han ska få det han vill ha.

När jag väl har fått det jag vill ha behöver jag inte den icke tänkade mer.

Take my hand, Save me a dance

U.S. Bombs – Heartbreak Motel

( U.S. Bombs – Locked In My Skin )

( U.S. Bombs – Good Night )

Roll Around

Schizophrenia

Sett tre sjukt bra filmer de senaste dagarna, amelie och bronson kan jag inte sluta titta på. Så fruktansvärt bra gjorda, snyggt gjorda, skådespel och musiken passar perfekt. Väldigt olika genre men helt genialiska.

Bronson

Pet Shop Boys – It's A Sin

Amelie från Montmartre

Yann Tiersen – J'y Suis Jamais Allé

Triplets de Belville

The Smile, The Look, The Girl

Jag borde ha någon typ av ångest efter helgen å de har jag väl men inte speciellt mycket, de e bara saker som försvunnit, de går att ersätta, resten vet jag inte riktigt vad jag ska säga om. Grejen är att jag nog hade haft världens ångest nu men så dyker du upp från ingenstans å av någon anledning så kan jag inte sluta tänka på dig. Samtidigt som de e trevligt att veta att jag inte blivit helt iskall så e de lite jobbigt, vad gör jag nu? ska jag göra något överhuvudtaget eller bara skita i det? Ne de e klart jag inte kan, jag får helt enkelt ta mig kragen å göra det som diskuterades på jobbet idag. Det här känns väldigt kryptiskt men jag vågar inte riktigt tänka på det för mycket, de e för nytt just nu å de e ju ingenting, än iaf.. Jag ska göra som jag brukar vilket har funkat det senaste halvåret, inte tänka för mycket å vara impulsiv, lite svårt bara när du ställer till det i skallen för mig..

Har fruktansvärt mycket bilder från skatedagen å lite random i mobilen med men det kommer nog snart, är lite för trött å seg just nu å måste göra något som inte involverar för mycket tankeverksamhet, så nu blir det film, Bronson såklart, så jävla bra.

Shocking News

Har nu äntligen fått tummen ur och köpt mina jäkla skor så jag kan göra mig av med mina numera vandrande sulor. Ska även införskaffa min älskade radio imorgon, något som förgyller vardagen i den här jäkla värmen på jobbet. Får även damp på mig själv för att jag aldrig lyckas vakna när jag borde å behöver verkligen fixa saker. Istället blir det skitrörigt med konton, mat å mostrar.

The Ol´ South

Har tillbringat några dagar i Skåne & Helsingör. Mycket trevligt. Fick bland annat reda på att de säljer foster på burk i helsingör, lyckades dock aldrig lokalisera vart. En kyrk-trädgårdsmästare tipsade även om vilka träd som va bäst att hänga sig i. I övrigt blev det många cigg, några öl och en sjukt god hamburgare, kanske den bästa någonsin.

Fear The Reaper

Att jobba så nära döden hela tiden, att de man umgås med förväntas dö snart, att de flesta bara väntar, önskar det, gör att jag inte känner någon rädsla för det alls. Det blir så påtagligt men samtidigt vardagligt att jobba i något som känns som dödens mottagning i väntan på liemannen. Jag vill självklart inte dö, jag trivs väldigt bra med att vara levande men jag räds den inte. Men rastlösheten och sitta i sin egen avföring som ett jävla kollo, det räds jag i så fall. När jag dör ska jag dö snabbt och blodigt. Fast problemet är att det går ibland så fort att man inte vet att man bokstavligen sitter i skiten. Samtidigt som jag ibland känner mig som dödens motpol som försöker hålla människor vid liv (eller något som en gång varit det) så känner jag mig även som liemannen för jag e kanske det sista dom ser å gör dom ständigt påminda om att de e såpass sjuka att de e närmare döden än livet.

"Death is not the greatest of evils; it is worse to want to die, and not able to" Sophocles

Sons Of Anarchy

Jag knackade på den slitna trädörren på lagmansgatan och Lennart öppnade. Han var en ganska kort gubbe runt 60, barfota, mjukisbyxor, en uppkavlad collegetröja som avslöjade hans gamla slitna tatueringar och en cigg i mungipan. Han va jäkligt trevlig å ville bju på kaffe. Han visade glatt sitt nya hus i afrika som va nybyggt å såg väldigt mysigt ut, det fanns även ett vaktschema vilket tydligen är vanligt för folk stjäl som galningar.

Lägenheten jag själv ville ha va väldigt kitchig i färgerna, väldigt stor och öppen, oväntat ljus med tanke på att den låg på källarplan. Toaletten fick en att känna att man va på dass i karibien. Köksdelen eller rättare sagt luckorna påminde om något surrealistiskt från en annan värld men går ju alltid att måla om eller byta ut, fast jag gillade det lite ändå. Han som ägde huset skulle besiktiga lägenheten i augusti å höra av sig, så får vi se hur det går. Hade Lennart fått bestämma helt själv så hade jag fått den men det e ju upp till mannen däruppe, husägarn.

Sweet Misery

De senaste dagarna är rätt röriga vilket är anledningen till det uteblivna bloggandet. Dagarna går i varandra tillsammans med alla tankar, känslor och substanser. Vet inte riktigt var jag ska börja så jag gör helt enkelt inte det. Nöjer mig med att det varit jäkligt skoj, en släng av bitterhet och oväntat. Tror allt som hänt fått mig att börja fundera på saker som man inte borde fundera på för de går antingen inte göra något åt eller löser sig så småningom. Kan ju inte lägga min värdefulla tid på att fundera på skitsaker, men ibland får man återfall. Ska ringa en gubbe imon som heter lennart. Han är tydligen en "göteborgare ab" eller det e va man skulle kalla det om man såg ur-göteborgarna (de som uppfyller vår stads fina fördomar) som små delar i ett numera väldigt litet företag. Ne men han besitter en väldigt grym lägenhet som han snart ska lämna ifrån sig å förhoppningsvis till mig. Men lennarts mor har lagt ett gott ord åt mig så de ska nog gå vägen. Ska försöka få köpt den snyggaste radion imon med fast detta beror ju helt och hållet på vad min kropp tycker om det, anledningen till att min kropp och en radio hör ihop är att jag bestämde mig för att dyka ner i asfalten + ett stålstaket igår, vilket resulterade i en höft som påminner om en 90-årings, en röv som inte går att sitta på och ett knä som jag inte längre vill kännas vid. Tänkte att allt annat ska få uttryckas i bild istället, kanske med en och annan käck kommentar.

Heldag med Ylva

johanna myste på bakfyllan i deras lägenhet i gamlestan.

Jobbarpolare å rave

Henriksberg, brutalitet, bitterhet