Är det så att kärlek är något man glömmer eller är det en känsla som aldrig är densamma som tidigare. Något som även påverkas av att man åldras, utvecklas och förändras, som får en att se allt på ett nytt sätt med nya tankar och känslor. Jag kan inte minnas att jag känt den här känslan innan, inte alls på det här sättet och som fått mig att tänka och se saker å ting på ett nytt sätt, ur ett nytt perspektiv, i ett annat ljus..
Den här känslan är inte bara ny i sig, den framkallar också en mängd andra känslor som jag inte visste fanns.
Det är den starkaste jag känt, min kärlek till dig..
